69 DAGAR KVAR
SWEDEN ROCK FESTIVAL
SÖLVESBORG 7-8-9-10 JUNI

Dark Angel – Återföreningen

På prenumerantsidorna i Sweden Rock Magazine nummer 2/2014 berättas historien om det klassiska thrashbandet Dark Angels karriär fram till splittringen 1992. Här följer fortsättningen om det återförenade Los Angeles-bandet som på årets Sweden Rock Festival gör sitt enda liveframträdande i Skandinavien.

 

Av Simon Lundh


Av alla medlemmar som dittills hade varit med i Dark Angel var trummisen Gene Hoglan den ende som fick en framgångsrik karriär efter uppbrottet 1992. Bara en månad senare gick han med i Death och har sedan dess spelat med band som Strapping Young Lad och Fear Factory. För tillfället är han medlem i Dethklok och för andra gången i Testament.

   Basisten Mike Gonzalez slutade spela helt och hållet i tio år innan han i början av 2000-talet började lira med lokala band igen. Gitarristen Eric Meyer och sångaren Ron Rinehart spelade ett kort tag tillsammans i Hunger och 1997 gick den senare med i Oil. 

   - Efterhand blev jag dock trött på att syssla med musik, berättar Ron. I stället spelade jag ishockey, sysslade med dykning, klippdykning och allt som innebar en adrenalinkick. Jag är beroende av adrenalin.

   Gitarristen Jim Durkin startade Dreams Of Damnation 1992. Det var när det bandet skulle spela förband till Kreator och Destruction på Galaxy Theatre i Santa Ana, Kalifornien, den 30 september 2002 som Dark Angel under en kort period återuppstod. 

   - Jim ringde oss och frågade om vi ville spela några låtar också, säger Gene. Jag var i Vancouver eller på turné med Strapping Young Lad så jag kunde inte, men Eric och Ron gjorde det. Det tände en låga och vi började fundera på en återförening.

Hur länge denna återförening varade och vad som producerades under denna tid verkar medlemmarna vara oense om. Vissa hävdar att det bara var just den spelningen. Gene menar att den var längre än så, men är tämligen otydlig. 

   - Jag kommer ihåg att jag hade varit involverad i allt som hade med Dark Angel att göra på sin tid, även den ekonomiska biten, men den här gången kunde jag bara förbinda mig till att spela konserterna och på repen, säger Gene. Vem som än försökte få ihop återföreningen lyckades tyvärr inte. Jim var den förste som hoppade av. Då frågade vi Jed Simon från Strapping Young Lad om han ville vara med. Han var sjukt sugen eftersom han älskade både Jim och Dark Angel. 

   Två av låtarna från det tilltänkta femte albumet "Atrocity exhibition" hann också spelas in. 

   - Eric hade hittat några gamla inspelningar som vi hade gjort och han ville mixa om dem, säger Gene. I stället spelade vi in dem på nytt i en hemmastudio. Lyckligtvis har de aldrig läckt ut. Jag spelade alla gitarrer och bas och sjöng. Ron var väldigt kristen och texterna var som vanligt ganska mörka. Han hade problem med att sjunga vissa låtar, men jag hann inte ändra dem eftersom det aldrig blev något av det hela. 

   - Jag är fortfarande kristen. Jag älskar Herren och här är jag, sångare i Dark Angel, säger Ron. Men om det hade varit ett problem då hade det varit ett problem nu. Att jag inte ville eller fortfarande inte vill sjunga vissa låtar beror på att de påminner mig om en tid när jag var på ett sätt som jag nu har växt ifrån. Jag vill inte få en flashback från en tid då jag äventyrade bandets existens. Vilka låtar det är håller jag för mig själv så att jag inte befläckar deras rykte. Bara för att jag får en dålig känsla av en låt behöver inte fansen få det. Samtidigt gick det en massa rykten om att jag var svårt skadad, men det var jag inte. Jag hade bara varit med om en olycka på jobbet och behövde behandling, så jag fick inte åka på turné för min läkare. 

 

I augusti 2013 spred sig nya rykten om en återförening, men då från en mer oväntad källa. På sin Facebooksida hade Dark Angels originalsångare Don Doty gått ut med sina planer på att återförena bandet. Dark Angel 1991

   - Han hade fått bollen i rullning, men jag har själv inte Facebook så jag vet inte riktigt vad som hände, säger Eric. Men en dag ringde Mike upp mig och berättade att Don försökte sätta ihop Dark Angel igen. Jaså? Det var något helt nytt för mig. Tydligen hade det spekulerats kring detta i flera månader. 

   - Jag och basisten Rob Yahn började prata om en återförening när vi besökte Jim en dag, berättar Don. Jim pratade till exempel om hur mycket vi skulle gilla att spela på Keep It True-festivalen i Tyskland, där han hade spelat med bandet Ruthless. Robs fru gillade inte idén, och jag var osäker, men så började Jim prata med en promotor i Tyskland om just Keep It True och då blev jag övertalad. Då sa Jim plötsligt nej, men att jag hade hans välsignelse att genomföra det. På Facebook hade bandet Violent Omen lagt upp en cover på "We have arrived". Jag skrev på skoj att om de behövde någon som kunde texten fanns jag tillgänglig. Efter ett tag skrev Mike att han kunde spela bas och sedan dök Eric upp. Det var så det började. Mike pratade med sin gitarrist Justin Zych i Viking och han var på. Jag lyckades inte få tag på Gene, men jag hade en annan trummis så vi var redo att köra och hade en muntlig överenskommelse med Keep It True. 

   Det var här någonstans det gick fel. 

   - Don var lite för ivrig att få i gång det, säger Mike. Vi har alltid pratat om en återförening så det var inte helt och hållet Dons idé, men han är i alla fall inte på samma plats som oss andra. Han har inte samma inställning och vi rör oss framåt utan honom. 

   - Jag och min manager har pratat om en återförening i två år, säger Gene. Vi skulle bara hitta en lucka i kalendern. Don tog några snabba beslut som vi inte instämde i och gick till pressen. Vi försökte få det att fungera, men det gick inte. Senaste gången han sjöng i ett band var 1987 och senaste plattan han var med på kom ut 1986 ("Darkness descends"). Han har inte gjort något sedan dess. Jag visste inte ens vad han höll på med till för fyra månader sedan, men vi önskar honom det bästa. Vad jag har förstått har han ett nytt projekt på gång och jag hoppas att det blir schyst. 

   Enligt Jim kunde en återförening bara ha skett med Ron. Don var aldrig ett alternativ.

   - Jag har redan sagt det här och fått skit för det, men Don har inte varit med i bandet sedan 1987. Ron var sångare i bandet när jag slutade och när Dark Angel splittrades. Ron är Dark Angels sångare och den sångare som har varit i bandet längst. Vi önskar Don lycka till i allt han gör, men inget har förändrats och det kommer inte att förändras.

   - Egentligen borde det vara "ingen kommentar" om hela scenariot, säger Eric. Jag vill inte säga något dåligt om Don, men han ville inte riktigt spela i samma lag som oss, kanske man kan säga. Han ville använda sig av namnet Dark Angel men brydde sig inte så mycket om vilka som spelade i laget. Så det är förstås lite ironiskt att han förde oss andra samman.

Enligt Don var det till slut Gene som satte käppar i hjulet för hans deltagande. 

   - Gene hörde av sig och ville vara med, men kom med alla anledningar i världen till varför det inte skulle fungera på det sätt som jag hade tänkt mig. Jag ville bara avsluta det som Jim påbörjade, men Gene verkar hysa någon form av agg till mig. Jag vet inte varför, men vi är båda ledartyper med starka viljor. Det var i alla fall ganska uppenbart att han hade pratat med Jim och jag insåg att han skulle övertala killarna att följa med honom i stället. Jag klandrar inte dem heller. Om man kan välja mellan en kille som har varit i branschen i 25 år och en kille som precis har dykt upp är det ganska klart vem man väljer. 

 

Både Mike och Gene menar dock att tanken från början var att ha två sångare. 

   - Att Don inte var med vid den förra återföreningen var en av anledningarna till att jag inte var helt engagerad i den, säger Gene. Han sjöng ändå på två skivor. Den här gången ville vi ha med honom. Tyvärr fungerade det inte, men vi var redan i rätt sinnesstämning. Om det inte händer nu och på rätt sätt kanske det sker på fel sätt. Varken jag eller bandet hade kunnat tillåta en återförening med fel tillvägagångssätt. Min främsta reservation var annars att alla andra band återförenas. "Om du tvivlar, återförenas! När du inte är på väg någonstans, återförenas!" Men Dark Angels återförening är något roligt för mig, inte något nödvändigt. 

   Ron ingick till och med i Dons planer, enligt originalsångaren själv. 

   - Jag frågade honom, men samtidigt, hur skulle det ha fungerat? Alla vill höra "Darkness descends" och debutalbumet "We have arrived" (1985), så vad hade blivit kvar till Ron? Jag hade varit den som hade sett bra ut.

   Något Ron starkt förnekar.

   - Don var aldrig tänkt att vara med i återföreningen enligt oss och jag har aldrig pratat med honom. Det enda som diskuterades var om jag var okej med ett gästframträdande när vi spelar i till exempel Los Angeles. Och det är jag, om han klarar av att sjunga låtarna. Eliminate

   Efter alla turer är Don själv främst besviken på sin gamla kompis Jim. 

   - Att Gene skulle göra vad han gjorde var ganska väntat, men jag känner mig förrådd av Jim. Och det är jobbigt att stå bredvid och se på när någon annan tar vidare det som man har varit med om att starta. Men vill de hålla på med högstadiefasoner får de väl göra det. Jag är en ganska lugn kille. Hade de bara sagt åt mig att stiga åt sidan hade jag gjort det. 

   Den som vill se och höra Dark Angel-låtar med Don kanske ändå kan få den chansen, med hans nya band Eliminate. 

   - När jag i början var arg kallade vi oss Darkness Ascends, vilket skulle ha varit namnet på Dark Angels tredje platta. Och den skulle inte alls ha låtit som "Leave scars" (1989). Den saken är jävligt säker. Lyssna på skivan. Den blev inte särskilt bra, eller hur? I alla fall så finns det en tanke bakom namnet Eliminate. Jag hade nämligen gärna eliminerat Dark Angel, men vi får väl se vem fansen vill se. De har alla fördelar med namnrättigheterna och jag har inget, men jag vet att fansen vill höra mig sjunga låtarna från min tid i bandet. 

 

Ett återförenat Dark Angel blev det i alla fall till slut. Än så länge har bara ett antal festivalspelningar bokats, däribland Sweden Rock Festival. Ny musik är emellertid i görningen och planen är att någon gång i framtiden släppa nytt material.

    - Vi ska inte göra en miljon spelningar och återerövra världen än, säger Gene. Vi ska göra några spelningar och om vi kan spela in ett nytt album och göra en live-dvd är det fantastiskt. Det är väldigt lätt för mig att hoppa på den där Dark Angel-cykeln. Det är den enklaste musiken i världen för mig att skriva. Gör det snabbt, aggressivt och coolt! Visst, det kan jag göra. 

   Och förutom det faktum att alla medlemmar denna gång har tid för Dark Angel finns det ytterligare en faktor som gör honom säker på att denna återförening kommer att fungera mycket bättre än den förra. 

   - Jag är inte ett rövhål längre. Jag brukade vara asjobbig att jobba med, men mycket av min "rövhålighet" berodde bara på att jag var och ung och fokuserad på en karriär. Det fick gärna vara med Dark Angel, men om inte med det bandet så med något annat. Mitt mål var att fortfarande vara i branschen 20-30 år senare och det är jag. Jag är också mycket mer diplomatisk nu. Då sa jag bara till folk att dra åt helvete om de inte gillade något. Så bör man inte agera och nu kan jag vara en bättre förmedlare. Det hände att jag hotade med att slänga ut folk ur bandet om de inte höll med mig, men det gör jag inte längre. En återförening bör vara rolig så låt oss ha roligt.

   Kommer ni att använda något av materialet som skulle ha hamnat på albumet "Atrocity exhibition"? 

   - Jag kan minnas riff, men det blir svårt att komma ihåg hela låtarna. Det är nog bara de två låtarna som vi spelade in, men om killarna gillar dem och andra riff så kanske vi använder dem. 

   Hur låter det ni har skrivit hittills? 

   - Det låter som "Time does not heal" (1991) med Jims influenser, om du kan föreställa dig det, säger Mike. Det kommer att vara ett naturligt steg från "Time does not heal", tekniskt men samtidigt thrash. Jag vill inte säga old school eftersom jag hatar den termen, men klassisk thrash. Vi har även några ess i rockärmen. Jag vill inte säga mer med risk för att förleda någon, men vi har många bra saker på gång. 

   Gene drar paralleller till sin första inspelning med bandet. 

   - Jag skulle inte nödvändigtvis vilja kanalisera själva plattan, men däremot energin, sinnesstämningen, mentaliteten och den ungdomliga vitaliteten från "Darkness descends". Det är där mitt skrivande är just nu. Jag återskapar inte materialet från den skivan, men jag skriver definitivt med en mer aggressiv känsla. Det kommer dock att bli en utmaning att spela så otajt som jag gjorde på den tiden, säger han och skrattar. 

   - Jag och Gene har båda miljoner idéer och jag är säker på att de andra killarna också har det, tillägger Jim. Jag tror att vårt fokus just nu ligger på att göra de här spelningarna, spela gamla låtar och vara bra. Vi vill inte suga. Vi vill komma ut och sparka allas röv. När vi har gjort det och återetablerat oss, då ska vi sätta oss ned och jobba med våra idéer och skapa något. 

   Vad händer om ni faktiskt suger? 

   - Det kommer inte att hända. Om vi inte hade repat och visste att det skulle fungera hade du och jag inte pratat nu. Vi vet att det kommer att bli bra.


Killer Smile

Killer Smile


Varför ska man lyssna på just Stockholmsbandet Killer Smiles debutalbum "Overpower" när över 3 500 svenska hårdrocksband har släppt album i drygt fyra decennier?

- Man ska lyssna på oss av samma anledning man ska lyssna på alla de andra plattorna: man kanske gillar den, säger sångaren och basisten Patrik Carlberg. Vi tror inte på att göra någonting unikt för sakens skull och säga: "Lyssna på oss för vi använder mungiga, basfiol och flöjt i andra bryggan, och så kan vi dansa andra hållet med!" Vi gör det vi gillar och låter det unika komma ur vilka människor vi är. Inget band och ingen skiva är likadana. De är lika olika som smaken hos lyssnaren.

Vad är du mest respektive minst nöjd med på albumet?

- Just nu är jag nog mest nöjd med att det är klart och utgivet. Det har varit en kul men ansträngande säck att sy ihop. Annars är jag faktiskt väldigt nöjd med min egen prestation, även fast det alltid kan bli bättre. Därför spelar man in uppföljare. Alltid pusha hårdare. Minst nöjd är jag med att sådant här aldrig tar så kort tid som man tror. Men det är inte klart förrän det är klart.

Varför "Overpower"? Räcker det inte med "Power"?

- På en hårdrocksplatta är det aldrig någonting som ska "räcka". Den syftar också på låten "Overpower" som handlar just om det. Skärp dig och ta dig i kragen liksom.

Hur influerat är ert skivomslag av de klassiska teckningar som Pushead gjorde åt Metallica på 80-talet?

- Skulle inte nämna Pushead och Metallica som inspirationer i synnerhet. Däremot är vi antagligen ganska starkt influerade av flera liknande band under den perioden och deras visuella look i allmänhet. Vi bär till exempel alla skinnpaj.

På Facebook listar ni fem influenser: Megadeth, WASP, Black Label Society, Deep Purple och Eddie Meduza. Hur kommer Meduza in i bilden?

- För det första gillar vi alla Eddie Meduza. Fanstastisk låtskrivare, författare och uppviglare. Han finns även med på listan för att bryta trenden av typiska influenser för ett hårdrocksband. Att prata om influenser och hur man låter är alltid svårt. Alla lyssnar olika. Eddie Meduza låter oss göra och låta precis hur vi vill.

Vilken musiker skulle du helst vilja se gilla er Facebooksida? 

- Jag är ganska kluven inför Facebooklikes. Alla kan ha många likes och man kan till och med köpa likes. Man vet ju själv hur man kan slentriangilla saker. Samtidigt pirrar det lite när någon gillar vår Facebooksida för att man hoppas och intalar sig själv att det är av ett genuint intresse. Men andra musiker handlade det här om ja... Detta är ju högst personligt men om tolvåringen i en ska få rabbla idoler är några kreddiga rockare kanske Phil Anselmo, Ozzy, Zakk Wylde, Chris Holmes eller egentligen vem som helst som har gjort bra musik. Helt enkelt någon som någon gång har inspirerat eller lärt en någonting. De ser jag upp till.

Hur ofta har du använt raggningsfrasen "you have a killer smile" eller själv gått höra den?

- Den har jag aldrig använt, fast jag kanske borde? Fast jag har fått frågan om vi hette så för att jag hade ett sådant. Mycket ska man höra innan örona ramlar av.

Coolaste tygmärket som du äger? 

- Helt klart Ozzy. Köpt i London för 1 000 år sedan. Klassiska loggan med lite glitter i. Fantastiskt mycket hårdrock.

2013 års fem bästa album? 

- Hm, svårt detta. De flesta jag tänker på kom för ett par år sedan som Testament, Overkill, Black Label Society, ZZ Top, Witchcraft och Cult. Men den rykande heta listan får bli: Killer Smile "Overpower", Death Angel "The dream calls for blood", Black Sabbath "13", Airbourne "Black dog barking" och Transplants "War zone".

Vilka album 2014 tror du kan bli tillräckligt bra för att slå Killer Smiles debutalbum?

- Du får det att låta som att band kommer fortsätta släppa plattor även efter oss? No comprende, no hablo español.

Black Creed

Black Creed 


Varför ska man lyssna på just Ångebandet Black Creeds debutalbum "Diamond stone" när över 3 500 svenska hårdrocksband har släppt album i drygt fyra decennier?

- För att "Diamond stone" har minst en låt för alla, säger trummisen Daniel Falk. Det finns allt från akustiska partier och ballader till stenhård hårdrock.

Vad är du mest respektive minst nöjd med på albumet?

- Jag är mest nöjd över själva helheten. Att alla låtar håller en bra klass. Jag har hört låtarna hur många gånger som helst och är fortfarande inte less på en enda. Det är svårt att säga vad jag är minst nöjd med. Jag blir aldrig nöjd med någonting vi eller jag själv gör. Den dagen man blir det är det nog fan dags att lägga av.

Varför sitter en tjej med handen över ett silikonbröst som ser ut att snart spricka på skivomslaget?

- Det är vår lilla älskling, Queen Of Rotten. Hon förekommer i en låt på vår ep "Natural born rockers and rollers" (2012). Vi anlitade konstnären Putte Brändström och bad honom att förkroppsliga henne. Bilden blev så bra att den fick bli omslaget till "Diamond stone".

Vilken låt sammanfattar Black Creed bäst?

- Svår fråga. Ingen speciell låt. Jag skulle vilja säga att hela den här skivan representerar var vi nu står musikaliskt. Men va fan, lyssna på "Ashes". Där finns det tunga riff, melodisk sång, ett par akustiska takter och growlsång.

Vilken musiker skulle du helst vilja se gilla er Facebooksida?

- Tony Iommi. För att utan honom, ingen hårdrock. Ingen hårdrock, inget Black Creed.

Coolaste bandtröjan som du äger? 

- AC/DC:s "Highway to hell". Den hade jag på mig när jag fick en kram av självaste Rob Halford.

2013 års fem bästa album? 

- Black Creed "Diamond stone", Black Sabbath "13", Motörhead "Aftershock", Miss Li "Wolves" och Black Label Society "Unblackend". 

Vilka album 2014 tror du kan bli tillräckligt bra för att slå Black Creeds debutalbum?

- Svårt att säga. Ska vara om AC/DC kommer med något nytt, annars ser det ganska mörkt ut på den fronten.

Hellhammer

HellhammerI Sweden Rock Magazine #50 publiceras en recension av "Demon Entrails" - legendariska Hellhammers samlingsbox - med en tillhörande Q&A. Tom Warrior var dock ytterst pratglad så fortsättningen på intervjun publiceras härmed här. För att läsa även första delen rekommenderas ett besök till www.swedenrockshop.com eller din lokala tidningshökare för ett köp av SRM #50.

 

TEXT: Richard Lagergren.

 

Jag minns att du i en gammal intervju sa att du rentav hade bränt hela ditt HELLHAMMER-arkiv - bilder, mastertapes, allt. Detta infall torde ha grämt dig mer än en gång när boxen och boken skulle sättas samman...

- Det stämmer. Jag kände nog nästan att jag behövde göra det för min mentala hälsas skull. Förstörelsen av det, och annat i mitt hem som påminde mig om mina ungdomsår, var en viktig del av mitt avståndstagande från allt som hade med dem att göra. Jag har alltid varit en extrem person som gått till ytterligheter med allt, vilket i sig också är en produkt av hur jag fick tillbringa min ungdom. Då, eller i mina yngsta år, var allt jag ville att vara normal; att passa in, men omständigheterna tillät det inte. Det sätt på vilket jag kom att ta itu med HELLHAMMER blev sålunda lika extremt som HELLHAMMER i sig självt.

- Jag växte upp till att bli en sådan här person, vilket ibland gör mig väldigt svår för andra att jobba eller leva med; också för människor i min närhet, som finns där för mig och ger mig kärlek. Men det är sådan jag är och jag kan inte göra något åt det.

- Hur som helst, en del material hade jag faktiskt kvar, och Martin satt förstås också på en del. Därutöver har jag samlat grejer i tre år - vi har fått hjälp av HELLHAMMER-fans och samlare från hela världen, som kunnat bidra med rent häpnadsväckande saker. Viktigast av allt är att jag lyckades få tag i de båda fotografer som tog nästan alla bandbilder. De gav mig hundratals negativ från fotosessioner vi gjorde under 1983 och 84. Sedan har vi en massa osläppta tecknade motiv, sketcher, logos... En stor del av materialet har ingen tidigare sett utom vi själva, och mycket av det kommer med i boken. Jag är helt övertygad om att jag och Martin nu sitter på världens största HELLHAMMER-samling, och en mycket komplett sådan.

 

"Demon Entrails", som boxen heter, är också namnet på en osläppt HELLHAMMER-låt som skulle ha hamnat på bandets tilltänkta första fullängdsalbum, "To Mega Therion". Hur mycket osläppt musik har ni i gömmorna?

- Inget. Bandet existerade bara i två år, under vilka vi gjorde tre demos, en EP och ett par ströinspelningar till samlingsalbum och sådant, men det var allt. De låtar som är outgivna, som "Demon Entrails" och "Black Widow", är det helt enkelt för att de aldrig spelades in. Därmed gick de tyvärr förlorade för all tid.

 

Vilken är din favorit bland HELLHAMMER-utgåvorna

- "Triumph of Death"-demon är den mest primitiva och oslipade, men var en milstolpe för oss vid den tidpunkten och förstås också bland den tidigaste, riktigt extrema metal som någonsin spelades in överhuvudtaget. Och "Blood Insanity" är för mig en av de viktigaste låtar HELLHAMMER någonsin skrev. En annan är titelspåret, som kom att hamna inte bara på "Triumph of Death" utan också på alla släpp efter den, och som kanske bäst av alla representerar det sound HELLHAMMER alltid kommer att förknippas med.

 

Så, varför släpper ni den här boxen nu? När vi pratade för några år sedan menade du att dessa demos redan gjorts en gång just på det sätt de var tänkta att vara - år 1982 och 83, på kassett - och att det räckte.

- Den huvudsakliga anledningen var att Martin och jag blev trötta på alla bootlegs som dyker upp vart på denna planet man än sätter sin fot. Många av dem sammansatta utan någon hänsyn till detaljer eller korrekt fakta; samtliga med miserabelt ljud då de gjorts från jag vet inte hur många generationers kassettkopior. Fel i låttitlarna, fel i texterna, fel i credits... Ofta har de till och med bandfoton från CELTIC FROST-eran. Efter att ha sett detta i 25 år blev det för mycket, och vi kom fram till att om någon har rätt att ge ut det här materialet så måste det vara vi. Det skulle göras ordentligt, med den själ vi alltid lägger ned i våra utgåvor, och det skulle göras via HELLHAMMERs egen etikett, Prowlin' Death Records.

 

Irriterar det dig också att andra gör profit på er musik, eller är dina motiv strikt konstnärliga

- Det är klart att man rent principiellt kan känna så också, men i huvudsak är det alla dessa faktafel, missförstånd och respektlösheten inför musiken som jag blir trött på. Att själv bli snuvad på konfekten är man ju van vid efter att ha haft med skivbolag att göra i många år...

 

Hur mycket blev ni egentligen erbjudna för att headlina med ett återförenat HELLHAMMER på Wacken 2008?

- Hehe, det tänker jag inte berätta. Men det var väldigt mycket pengar. Headliner-platsen på Wacken är mycket välbetald. Vi headlinade där 2006 med CELTIC FROST och det var sköna slantar, men att vi tackade nej till det här var en självklarhet. Som jag sagt så är jag idag mycket stolt över bandets arv och tänker inte smutsa ner det. HELLHAMMER var ett väldigt unikt band som kom till under en väldigt unik tid, inte bara i metalscenen utan också i våra liv. Jag tror inte att det kan återskapas. Om jag ställde mig på scen nu under HELLHAMMER-flagg vore det skådespel. Skådespel för pengarnas skull, och det är definitivt inte vad HELLHAMMER handlade om. Jag kommer aldrig att göra det. Jag har redan gjort ett stort misstag i mitt liv, musikaliskt sett, och tänker inte upprepa det...

 

Men visst har ni haft planer på att bränna av ett par gamla HELLHAMMER-bitar live med CELTIC FROST?

- Jo, vi repade några låtar innan vi drog iväg på "Monotheist"-turnén. Det lät jättebra, perfekt faktiskt

- och det var just vad HELLHAMMER inte var. Där och då insåg vi att man inte kan återskapa HELLHAMMER. 

 

Du har skrivit färdigt boken nu i alla fall. Kommer den ut i handeln ungefär samtidigt som boxen eller?

- Datumen kommer inte att vara de samma, men vi hoppas ha den ute inom samma tidsram. Släppen hör naturligtvis ihop, så jag ser gärna att det blir så tätt inpå som möjligt. Kanske i mars; någon gång under våren i vart fall. Mitt manus är nu på väg till den layout-ansvarige, och vi pratar för närvarande med ett gäng olika förläggare. Det kommer att bli en väldigt stor och tjock bok, med hundratals bilder. Historien om HELLHAMMER är väldigt extrem, och den har berättats på ett mycket rättframt, öppet och ärligt sätt. Den är skriven inte bara av mig, utan alla medlemmar har bidragit med texter. Boken är knökfull av detaljer och historier som ingen känner till. Den tar sin början i åren innan vi bildade bandet, och slutar efter inspelningen av "Morbid Tales" med CELTIC FROST, så den går också mycket djupare in på övergången mellan dessa två band än vad "Are you Morbid?" gjorde.

- Förutom att jag långtifrån var redo att gå in på denna era när jag skrev den, vet jag så mycket mer nu än då. En mycket stadig och professionell research ligger bakom denna bok, och jag förberedde mig ordentligt, för jag visste att om jag någon gång i mitt liv skulle skriva den så måste det göras rätt.

 

Hade du själv förträngt mycket?

- Nej, jag minns nästan alltihop faktiskt, vare sig jag velat det eller ej. Denna tid formade det sätt jag lyssnar på och skriver musik, och gjorde mig till den jag är. Händelserna och historien från min vinkel är mycket klara...

 

I höstas träffade jag en tysk, någonstans kring de 40, som vidhöll att han sett HELLHAMMER och KREATOR-förlagan TORMENTOR live i Berlin då det begav sig...

- En lögnare... Jag hör själv jämt sådana saker, och ännu värre är de så kallade liveinspelningar som ges ut. HELLHAMMER gjorde aldrig ett enda gig, för dåtidens scen hatade oss. Vi hade inte en chans, vi togs inte på allvar - alla promotorer och andra metal-band skrattade åt oss och sa att vi inte gjorde musik, utan oljud. Vad vi däremot gjorde var att regelbundet spela för fans i vår egen replokal. Nästan varje vecka samlades ett gäng där nere till vad som mer eller mindre blev privata konserter. Så det finns faktiskt ett antal människor som har sett oss live, fastän vi aldrig spelade live.

 

CELTIC FROST har turnerat ganska massivt sedan släppet av "Monotheist". Har ni hunnit tänka något på en uppföljare?

- Naturligtvis. Det har jag tänkt på sedan vi blev klara med "Monotheist". Jag har skrivit mycket musik sedan dess och har ett block fullt av idéer som jag jobbar på varje dag. Än så länge vet jag inte exakt vad av det jag gjort som kommer att hamna på nästa skiva, då vi ju är tre personer som ska forma den. Det kommer att ta tid. Mitt eget material är hursomhelst mörkare, tyngre och tidvis mer experimentellt vid jämförelse med "Monotheist".

 

Har du hört S.O.D.-låten "Celtic Frosted Flakes"

- Ja. Fuck S.O.D! Fuck them forever! Fuck them! Jag gillar inte deras humor, de kan dra åt helvete!

 

2007 års bästa platta var...

- Väldigt svårt att svara på, nästan omöjligt faktiskt. Den jag gillade bäst var antagligen nya GORGOROTH... Nej vänta nu, den kom nog 2006. Jag älskar DEATHSPELL OMEGAs senaste i alla fall, den kom i år. Och WATAIN-skivan givetvis; både den och dess föregångare är fantastiska och det var en ära att ta det bandet med ut på turné.

 

Vad säger du om någon kommer fram och säger "Hej, jag laddade ner alla era album gratis på nätet och de är jättebra"?

- Tja, sådan är verkligheten nu, vad kan jag göra? Det spelar ingen roll hur jag reagerar; det är för sent nu och skivbranschen har börjat kollapsa. Även om jag gjort musik sedan 80-talet är jag en modern person, medveten om vad som händer och med i utvecklingen. Jag är inte blind för Internet och har ingen aning om vad framtiden har i sitt sköte för skivförsäljningen. Visst tycker jag att nedladdning utan att betala är att jämställa med stöld; man rippar banden på stålar. Det är som att gå till ett snabbköp, ta all mat från hyllorna, gå ut och sedan vänta sig att de har ny mat där följande dag. Jag tror inte att något metal-band blir rikt på vad det gör. Detta är undergroundmusik, så de pengar ett band tjänar är nödvändiga för att göra nästa album. Å andra sidan så är även jag någon som laddat ner musik illegalt; jag är också någon som besökt p2p-sidor för att tanka hem låtar. Jag är också ett musikfan, också en nedladdare, så det är mycket svårt att finna rätt svar på denna fråga. Som både fan och musiker finns jag liksom på båda sidor av den.

 

Har du någonsin nekat någon en autograf?

- Det skulle jag bara göra om någon närmade sig mig på ett respektlöst eller våldsamt sätt. Det finns vissa inom CELTIC FROST som känner sig mycket obekväma med att skriva autografer... Men själv försöker jag att finnas där ute så mycket jag kan. Jag vill inte vara isolerad från publiken jag spelar för. Som sagt, jag är också ett fan och som liten unge var det jag som stod där och hoppades på att bandet skulle komma ut och skriva autografer. Hur skulle jag kunna glömma det? "Cold Lake"...?

- ...signerar jag självklart också, dock med ordet "styggelse".

 

På din blogg kunde man för en tid sedan läsa om ett fan i staterna som vunnit en "CELTIC FROST-roadie för en dag"-tävling, bara för att, när kvällens gig var över, demaskera sig som en kristen med avsikt att omvända dig. Vad sa du till honom?

- Jag sa ungefär det jag sa om S.O.D. för en stund sedan. Och han avlägsnades från platsen på ungefär en sekund. Jag är inte en religiös person och behöver ingen som talar om vad jag skall tro och tycka.

 
Skickar
 
Formuläret skickades